Sjukdom

Sådär! Nu verkar det som att årets förkylning äntligen lagt sig ner för att dö, och ur askan stiger jag upp istället.
Ni förstår ju säkert hur svårt det har varit att vara en så aktiv person som jag och sedan inte kunna röra sig överhuvudtaget på två hela veckor, ni vet ju allihop hur en "enkel" förkylning kan slå ut vad som helst, så länge man är kille, och har en soffa och en tv.

Hur som helst, nu är jag tillbaka och stormar fram på min träning och mina förberedelser genom att cykla till jobbet för första gången i år, OCH det ser ut som en skogsvandring på lunchrasten. Det här kommer bli bra!

Mina medresenärer har laddat upp på ett annat sätt och i ett annat land i helgen genom att göra ett rejält försök att dricka sig i form. Det skall bli spännande att se hur det gått för dem!

Nu händer det grejer!

Helt plötsligt var vi alla samlade igen. De tre musketörerna. Knatte, fnatte och tjatte. Moe, Curly och Larry. Harry, Ron och Hermione. Pavarotti, Domingo och Carreras. Med andra ord, vår ständige cachingföljeslagare Mulle har hoppat på vår resa! Efter att från början varit skeptisk till Keb (Jag gissar att det var för att resan var lite för "Svensson") och istället föreslagit att vi skulle ta oss till Sveriges otillgänglighetspunkt så åker han nu med. Han (eller var det vi?) har beskrivit hans roll lite som Gimpo och KLF. Han följer med för att dokumentera resan (Jag tänker mig GoPro i excess) och se till att jag och matsod inte går vilse eller dör. Eller så vandrar han bara på som vi andra.

Jag och matsod vandringsövade lite igår i Änggårdsbergen. Det blev en promenad på 8.1km i mörker och ösregn. Och uppförsbackar. Vi pratade nästan konstant under promenaden att "det är så precis så här det kommer vara på Keb". Fast med brantare backar, inget mörker och mer regn.

// Sponk

Sitter och bläddrar...

...i svärmors såndär tidning som man bara läser i väntrummet hos tandläkaren ni vet.
Där är ett reportage om en familj som ger sig upp på Sveriges Tak med sina småungar, sådär riktigt små, typ 1-4 år. Det ser ut såhär:

Jag fastnar framförallt för en av de mindre bilderna som verkar ha kommit fel, och dessutom är den felstavad. Snarare är det en bild från framtiden, när det är vår tur att göra det där riktigt stora äventyret och den visar Sponk i vit jacka och mig, Lille Mattias:

Överraskning, choklad och leksak!

Jag är råddaren. Jag är bakgrunden. Jag är handen som håller kameran.

Flyget är bokat.

Ändrade planer

Jahapp, det ser ut som att vi vänder SJ ryggen och istället väljer det luftburna alternativet. Snabbare, billigare och mycket behagligare.

Dessutom har vi kanske en annan överraskning, mer om det imorgon. Snacka om cliffhanger!

Äntligen händer det saker!

Nu har jag och Mattias gått här och försökt få varandra att ringa till SJ och se till att få boka biljetterna så att den här jämrans resan blir av. Mattias påstår att det är min tur eftersom han ringde och bokade både restaurang och guide då vi var festansvariga för jobbets senaste makalösa och förbluffande(tm)(reg)(pat. pend) aktivitet. Jag kan tycka att han, med den gedigna erfarenheten från tidigare samtal, borde vara den som ringer. Så har vi bollat fram och tillbaka i några månader, men nu i veckan lyfta jag faktiskt luren och ringde. Först provade jag på deras automatiska röststyrning och meddelade med barsk stämma att jag vill åka FRÅN GÖTEBORG TILL NIKKALOUKTA. Sedan följde några frågor om när i tiden jag ville åka. Till slut fick jag lyssna på tidtabellen från Göteborg till Trosa. Efter ytterligare ett försök med många "Ursäkta, jag uppfattade inte" från rösten gav jag upp och samlade krafter. Sedan följde ett samtal till kundtjänst med bara 14 minuter kö. Väl framme svarade en trevlig herre, men han var något mer skeptiskt till vårt resande. Tidtabeller för nattågen var inte klara över huvud taget och bussarnas tidtabeller ska vi bara inte prata om. "Ring tillbaka i slutet av april" var svaret. Det här duger inte. Snart kränger vi på oss ryggsäckarna och börjar vandra från Göteborg.

Dåligt med uppdateringar

Vi ber om ursäkt för den dåliga uppdateringsfrekvensen, men större delen av vår tid går just nu åt till #octobeard. Vi hoppas på att få återkomma snarast i November. Men vi har faktiskt tränat lite idag! Det såg ut ungefär som förra träningsrunda (dvs, upp på medicinarberget och tillbaka), men denna gången blev det inget besök på hemmakväll då Mattias inte tagit med sig några pengar. Amatör.